Vi gick som självutnämnda kungar genom stan, -nom stan -nom stan, som alltid sov.
Helt seriöst vi borde skaffa likadan, -kadan -kadan tatuering.
Och jag kan se oss stå med handen upp,
som slå, som slå, som slå, på din trumma slå.
Kunde ha satsat en miljon på oss, på oss, på oss, som tur var var jag pank.
Vi visste inte vart vi skulle då, -le då, -le då, så vi kom aldrig dit.
Körde i 180 mot ett stup, mot rött, till slut, vi anade ingenting.
Men jag kan se oss stå med handen upp, som slå, som slå, som slå, på din trumma slå.
Vi fatta aldrig vad dom mena när dom sa, dom sa, ni kommer förstå sen.
Så säkra att vi glömde vad vi var säkra på.
Det är mycket som man inte vet att man inte vet.
Och kanske blåser vi åt fel håll än idag.
Och kanske ljuger detta motljus i min lins.
Allt jag vet är att du inte vet nånting.
Nånting, nånting, nånting...
Det är mycket som man inte vet att man inte vet.
Att man inte vet, att man inte vet, att man inte vet.