Men en dag sa jag stopp, ja nu får det fan vara nog
Jag orkar inte längre vara rädd
Jag var arton år och gjorde upp med min skam
och min fader skulle aldrig höja handen nåt mer
Min fader skulle aldrig höja handen nåt mer
Det var med blandade känslor som jag stod där och såg
en man som hade fallit för mitt blad
Jag blev friad av rätten men minnet av hans blick
det följer och formar mig i livet varje dag
Jag tror aldrig att han hann känna smärtan
när den slog rakt in i hans bröst
Våra knivar hade mötts i en dödens dans
och många skulle önskat att vi aldrig hade mötts
många skulle önskat att vi aldrig hade mötts
Jag skriver inte för att jag ska läka ihop
utan för att hålla allt vid liv
För att inte glömma bort var jag kommer ifrån
och minnet av det korståg som tog mig hit
och minnet av det korståg